Förutom att jag idag är fruktansvärt rädd för terrorister och snipers är det en ganska bra dag trots att jag fick en psykos och va på jobbet sju i morse. Annars då.. Idag mina vänner har mr. P stått ut med mig i 9 månader... Lika länge som man är gravid. Planerar en liten facebookcup mot honom för att förklara min kärlek. Jag vet att han veeerkligen skulle uppskatta det. Eller lägga upp det på miuns hemsida och på Sundsvall kommuns hemsida. Dagen är lång..... Finns många planer att smida. / opa gangnam style

För det första var jag idag tvungen att fråga fröken J vad vi hade för lösenord på bloggen för att kunna logga in på wappomafonen.. Hur jag, av alla, kunde glömma det sjukt enerverande lösenordet som förföljer mig vart jag än behagar gå, är för mig ett mysterium. En elefant glömmer ju aldrig!

Men.. nu till saken. Idas inlägg på min FB påminde mig inte bara om hennes fantastiska faceplant(mer utförligt beskriven i ett inlägg för ungefär ett år sedan), utan också om att det nu var ett år sedan jag träffade F:s mamma för första gången. Nu.. ett år senare(eller 13 månader för att vara exakt) har jag äntligen beslutat för att ta hem honom till min familj. Den 13:e oktober släpper jag samman hela klanen Billström med ett stycke ensam Franzén. Utgången är inte given.. men kanske undergången?

/C

Tänkte bjuda på några bilder...

Tänkte bjuda på några bilder...

Äntligen är ni vet vem tillbaka, bloggens grundare. Jag ber om ursäkt för min långa bloggpaus. Har fullt upp med att banta och jobba. Efter tydliga instruktioner kan jag nu blogga från wappomaphonen.